V.23
Hej!
Idag går jag in i vecka 23, och jag kände att det var dags för en ny magbild :)
TADAAA!!
Nu börjar jag märka av att man inte kan sitta hursomhelst, för att det är något ivägen.
Jag har hittills gått upp ca 6-7kg, och fler kommer det bli.
Viggo har nu blivit ungefär 27cm från topp till tå, och väger ca 430gram.
Kollade på tv-programmet sjukhuset igår, och då var det en liten tjej som var för tidigt född, närmare i V.24, och nu var hon 2 veckor gammal.
Kändes konsigt att tänka på att jag skulle kunna föda om en vecka, och att barnet ändå har en liten chans att överleva.
En sån har jag i magen, tänkte jag.
En liten rynkig hårig skröpplig bebis.
Men jag hade nog tänkt vänta lite till med o föda :)
Jag menar, vi har ju fortfarande ingenstans att bo, något som verkligen börjar bekymra mig.
det är sånt jag ligger och tänker på om kvällarna när jag ska sova, och det knyter sig i magen.
De har hört av sig från bostadsförmedlingen iallafall, men de kom inte med några muntra besked direkt...
Och Tobias har varit på banken och fått veta att vi trorligtvis inte får låna så att det räcker till en liten sketen etta ens.
Så det börjar kännas lite nervöst.Men det löser sig nog tillslut. Hoppas jag.
Just nu är jag uppe i Söderhamn och har påbörjat min intensivutbildning för körkortet, och det går ganska bra så jag hoppas att jag klarar det.
Då skulle vi ha ett problem mindre :)
Men då måste jag plugga, så de ska jag nog göra nu.
Måste bara lägga upp en bild på mina älsklingar också.
Sådan far sådan son, som man brukar säga :)
♥Älskar er♥
Idag går jag in i vecka 23, och jag kände att det var dags för en ny magbild :)
TADAAA!!
Nu börjar jag märka av att man inte kan sitta hursomhelst, för att det är något ivägen.
Jag har hittills gått upp ca 6-7kg, och fler kommer det bli.
Viggo har nu blivit ungefär 27cm från topp till tå, och väger ca 430gram.
Kollade på tv-programmet sjukhuset igår, och då var det en liten tjej som var för tidigt född, närmare i V.24, och nu var hon 2 veckor gammal.
Kändes konsigt att tänka på att jag skulle kunna föda om en vecka, och att barnet ändå har en liten chans att överleva.
En sån har jag i magen, tänkte jag.
En liten rynkig hårig skröpplig bebis.
Men jag hade nog tänkt vänta lite till med o föda :)
Jag menar, vi har ju fortfarande ingenstans att bo, något som verkligen börjar bekymra mig.
det är sånt jag ligger och tänker på om kvällarna när jag ska sova, och det knyter sig i magen.
De har hört av sig från bostadsförmedlingen iallafall, men de kom inte med några muntra besked direkt...
Och Tobias har varit på banken och fått veta att vi trorligtvis inte får låna så att det räcker till en liten sketen etta ens.
Så det börjar kännas lite nervöst.Men det löser sig nog tillslut. Hoppas jag.
Just nu är jag uppe i Söderhamn och har påbörjat min intensivutbildning för körkortet, och det går ganska bra så jag hoppas att jag klarar det.
Då skulle vi ha ett problem mindre :)
Men då måste jag plugga, så de ska jag nog göra nu.
Måste bara lägga upp en bild på mina älsklingar också.
Sådan far sådan son, som man brukar säga :)
♥Älskar er♥
Pappa får känna sparkar
Viggo sparkar på i magen och nu har även pappa Tobias fått känna att han finns därinne.
Det är svårt att tänka sig hur det är att vänta barn som man.
Det måste vara så svårt att förstå att det ligger ett barn där inne i sin kärestas mage.
Men häromdan låg vi i soffan och jag kände att han vaknade till därinne, och Tobias la sin hand på magen och kände en liten duns, och sen en till, och en till.
Det var så underbart att se, för han blev minst lika glad som första gången jag kände det.
det är nog först då som det verkligen går upp för en att det är en liten människa där. På riktigt.
Och den där lilla människan lever, och är vaken, och rör sig.
Det är vårt lilla barn därinne.
Jag har fått hosta, och har nu hostat i lite över en vecka, och det verkar inte vara så populärt.
För ofta när jag hostat så får jag några sparkar som i protest.
Kan tänka mig att det inte är särskilt bekvämt att ligga där i en guppande krampande mage.
Nu har livmodern blivit så stor också att den slutar strax över naveln, och det finns fortfarande ganska gott om plats för honom att röra sig på, så man känner att han flyttat på sig ibland.
Man kan få en puff långt ner, elelr på ena eller andra sidan, elelr bara mitt på magen.
Naveln har sagt plopp också, och sticker ut.
Tycker faktiskt det ser lite äckligt ut, gillar inte riktigt navlar :)
Men man kan ju tvätta den noga iallafall, hehe.
I fredags var jag på mammagrupp på MVC.
Tyckte inte det var särskilt kul faktiskt.
Eller lite kanske, men jag har ju inte så mycket gemensamt med de andra mammorna där.
De flesta har planerat barn med sin partner, och har jobb och bostad och allt fixat.
Själv känner jag mig aningens jättestressad över det mesta, och det har skolan blivit ganska lidande av.
Och att skolarbetet i sig går dåligt resulterar ju i att även det blir en stressfaktor.
Men vi har fortfarande inte kommit någonvart i vårt bostadssökande, och dom ringde aldrig upp från socialen som de lovade, och bostadsförmedlingen svarar inte på mail, och under deras telefontider tutar det bara upptaget.
Surfar runt och letar andrahanskontrakt, men utan framgång, och för att köpa en bostadsrätt måste man förstå sig på alla olika lån som finns och räntor och ammortering och så ska man ha en handpenning, och vad är sambolagen? o.s.v. o.s.v.
sen ska jag även försöka ta körkort, och åker på intensivutbildning nästa vecka.
Men jag har inte hunnit köra så mycket på sista tiden för att man haft så mycket annat att göra, och teorin trälar man sig igenom, fast det går ju inte jättebra...
Men jag måste helt enkelt lyckas.
Vill ju också ha tid att få lite körvana i sommar, för jag vill ju inte sätta mig i en bil och köra med min nyfödda när jag är nybörjare....
Och så var det jobbet.
Har varit på utbildning och kommer vara nån slags ansvarig för turistinformationen på mitt jobb på Visitors Center på Skogskyrkogården.
Så där är det en del att tänka på också.
Och kommer jag klara av att jobba hela sommaren?
Det är ju svårt att veta i förväg.
jaa, huvudet känns väldigt fullt av allt möjlig.
Men tillslut blir nog allt bra.
Jag längtar iallafall efter att få hålla mitt barn, men det känns som att det är långt kvar tills jag får det.
Det är svårt att tänka sig hur det är att vänta barn som man.
Det måste vara så svårt att förstå att det ligger ett barn där inne i sin kärestas mage.
Men häromdan låg vi i soffan och jag kände att han vaknade till därinne, och Tobias la sin hand på magen och kände en liten duns, och sen en till, och en till.
Det var så underbart att se, för han blev minst lika glad som första gången jag kände det.
det är nog först då som det verkligen går upp för en att det är en liten människa där. På riktigt.
Och den där lilla människan lever, och är vaken, och rör sig.
Det är vårt lilla barn därinne.
Jag har fått hosta, och har nu hostat i lite över en vecka, och det verkar inte vara så populärt.
För ofta när jag hostat så får jag några sparkar som i protest.
Kan tänka mig att det inte är särskilt bekvämt att ligga där i en guppande krampande mage.
Nu har livmodern blivit så stor också att den slutar strax över naveln, och det finns fortfarande ganska gott om plats för honom att röra sig på, så man känner att han flyttat på sig ibland.
Man kan få en puff långt ner, elelr på ena eller andra sidan, elelr bara mitt på magen.
Naveln har sagt plopp också, och sticker ut.
Tycker faktiskt det ser lite äckligt ut, gillar inte riktigt navlar :)
Men man kan ju tvätta den noga iallafall, hehe.
I fredags var jag på mammagrupp på MVC.
Tyckte inte det var särskilt kul faktiskt.
Eller lite kanske, men jag har ju inte så mycket gemensamt med de andra mammorna där.
De flesta har planerat barn med sin partner, och har jobb och bostad och allt fixat.
Själv känner jag mig aningens jättestressad över det mesta, och det har skolan blivit ganska lidande av.
Och att skolarbetet i sig går dåligt resulterar ju i att även det blir en stressfaktor.
Men vi har fortfarande inte kommit någonvart i vårt bostadssökande, och dom ringde aldrig upp från socialen som de lovade, och bostadsförmedlingen svarar inte på mail, och under deras telefontider tutar det bara upptaget.
Surfar runt och letar andrahanskontrakt, men utan framgång, och för att köpa en bostadsrätt måste man förstå sig på alla olika lån som finns och räntor och ammortering och så ska man ha en handpenning, och vad är sambolagen? o.s.v. o.s.v.
sen ska jag även försöka ta körkort, och åker på intensivutbildning nästa vecka.
Men jag har inte hunnit köra så mycket på sista tiden för att man haft så mycket annat att göra, och teorin trälar man sig igenom, fast det går ju inte jättebra...
Men jag måste helt enkelt lyckas.
Vill ju också ha tid att få lite körvana i sommar, för jag vill ju inte sätta mig i en bil och köra med min nyfödda när jag är nybörjare....
Och så var det jobbet.
Har varit på utbildning och kommer vara nån slags ansvarig för turistinformationen på mitt jobb på Visitors Center på Skogskyrkogården.
Så där är det en del att tänka på också.
Och kommer jag klara av att jobba hela sommaren?
Det är ju svårt att veta i förväg.
jaa, huvudet känns väldigt fullt av allt möjlig.
Men tillslut blir nog allt bra.
Jag längtar iallafall efter att få hålla mitt barn, men det känns som att det är långt kvar tills jag får det.
Halvvägs :)
Du är på dag 140 av 280. (50%).
Du har 140 dagar kvar till beräknad förlossning.
Du har 140 dagar kvar till beräknad förlossning.
Har fortfarande ingenstans att bo.....
Hej!
Jaa, nu har alltså så gott som halva tiden gått. (2 dagar kvar för att vara exakt)
Och vi har fortfarande ingenstans att bo.
Just nu bor vi hemma hos Tobias mamma tillsammans med hans bror, och han har även sin son där varannan helg, en hund och en katt.
Så ibland är vi alltså 4 personer, 2 barn och hund & katt som trängs i en 3:a.
Och det är faktiskt inte så mysigt som det verkar :P
Speciellt eftersom man kan ha svårt att hålla sams, och det blir bråk om allt möjligt.
Vem som inte diskat, vems tur det är att köpa toapapper och tvättmedel hur mycket den och den har städat o.s.v.
Det känns verkligen som ett provisoriskt boende, och jag har verkligen ingen lust att vara mammaledig där.
Speciellt eftersom Tobias mamma och bror inte jobbar heltid för det mesta, utan är hemma ganska mycket.
Visst kan det vara trevligt med sällskap ibland, men det beror ju som sagt på sällskapet.
Men problemet kvarstår.
Vi får ingen lägenhet.
Vi bör ju verkligen bo på Tyresö också, eftersom Casper går på dagis här och hans mamma också bor här och det blir mycket lättere att träffas och ha bra kommunikation om man bor nära varandra, och det är ju saker som är väldigt viktiga när man uppfostrar ett barn tillsammans.
Men bostadsköerna är väldigt väldigt väldigt långa, och de flesta har stått i kö i flera år och har därmed flera tusen poäng, och vi hade 43 sist jag kollade.
Så med att få en hyresrätt på det sättet kommer nog inte gå.
Vi har även funderat på att köpa en lägenhet, och det bästa skulle vara om vi kunde köpa lägenheten vi redan bor i och göra om den till bostadsrätt.
För det blir billigare än att köpa en någon annanstans.
Tobias mamma vill flytta, så det skulle nog inte vara något problem, men hans bror tror jag verkligen inte vill flytta, och det kan ju bli ganska krångligt :P
Så igår ringde jag till Socialstyrelsen i Tyresö komun, och förklarade att jag var gravid och att vi hade svårt att hitta boende och frågade om det fanns någon möjlighet att få hjälp av dom att få förtur på en lägenhet.
Först var hon ganska negativ och sa att de främst hjälpte personer med svåra psykiska problem eller stora ekonomiska svårigheter o.s.v. och vi bestämde att jag skulle försöka ringa bostadsförmedlingen istället.
Jag kände mig ganska besviken och kände hur hoppet liksom rann av mig.
Men så frågade hon hur gammal jag var och när hon fick höra att jag bara var 18 och Tobias 20, ja då blev det
Oj Oj Oj, det här låter verkligen inge bra, och hon skulle maila alla hon trodde kunde veta något bra att göra, så skulle hon ringa upp mig igen.
Så vi får se om jag får något samtal med en bra lösning.
För gud va jag längtar efter att ha någonstans att bo. Något eget.
För det är bara 4½ månad kvar, och det kan visserligen kännas som mycket tid att gå runt med en stor mage, men för att hitta en lägenhet och flytta in är det väldigt lite....
Jaa, nu har alltså så gott som halva tiden gått. (2 dagar kvar för att vara exakt)
Och vi har fortfarande ingenstans att bo.
Just nu bor vi hemma hos Tobias mamma tillsammans med hans bror, och han har även sin son där varannan helg, en hund och en katt.
Så ibland är vi alltså 4 personer, 2 barn och hund & katt som trängs i en 3:a.
Och det är faktiskt inte så mysigt som det verkar :P
Speciellt eftersom man kan ha svårt att hålla sams, och det blir bråk om allt möjligt.
Vem som inte diskat, vems tur det är att köpa toapapper och tvättmedel hur mycket den och den har städat o.s.v.
Det känns verkligen som ett provisoriskt boende, och jag har verkligen ingen lust att vara mammaledig där.
Speciellt eftersom Tobias mamma och bror inte jobbar heltid för det mesta, utan är hemma ganska mycket.
Visst kan det vara trevligt med sällskap ibland, men det beror ju som sagt på sällskapet.
Men problemet kvarstår.
Vi får ingen lägenhet.
Vi bör ju verkligen bo på Tyresö också, eftersom Casper går på dagis här och hans mamma också bor här och det blir mycket lättere att träffas och ha bra kommunikation om man bor nära varandra, och det är ju saker som är väldigt viktiga när man uppfostrar ett barn tillsammans.
Men bostadsköerna är väldigt väldigt väldigt långa, och de flesta har stått i kö i flera år och har därmed flera tusen poäng, och vi hade 43 sist jag kollade.
Så med att få en hyresrätt på det sättet kommer nog inte gå.
Vi har även funderat på att köpa en lägenhet, och det bästa skulle vara om vi kunde köpa lägenheten vi redan bor i och göra om den till bostadsrätt.
För det blir billigare än att köpa en någon annanstans.
Tobias mamma vill flytta, så det skulle nog inte vara något problem, men hans bror tror jag verkligen inte vill flytta, och det kan ju bli ganska krångligt :P
Så igår ringde jag till Socialstyrelsen i Tyresö komun, och förklarade att jag var gravid och att vi hade svårt att hitta boende och frågade om det fanns någon möjlighet att få hjälp av dom att få förtur på en lägenhet.
Först var hon ganska negativ och sa att de främst hjälpte personer med svåra psykiska problem eller stora ekonomiska svårigheter o.s.v. och vi bestämde att jag skulle försöka ringa bostadsförmedlingen istället.
Jag kände mig ganska besviken och kände hur hoppet liksom rann av mig.
Men så frågade hon hur gammal jag var och när hon fick höra att jag bara var 18 och Tobias 20, ja då blev det
Oj Oj Oj, det här låter verkligen inge bra, och hon skulle maila alla hon trodde kunde veta något bra att göra, så skulle hon ringa upp mig igen.
Så vi får se om jag får något samtal med en bra lösning.
För gud va jag längtar efter att ha någonstans att bo. Något eget.
För det är bara 4½ månad kvar, och det kan visserligen kännas som mycket tid att gå runt med en stor mage, men för att hitta en lägenhet och flytta in är det väldigt lite....
ULTRALJUD
Hej!
¨Nu har jag och Tobias varit på ultraljud, och det enda jag kan säga är att det var fantastiskt.
Jag var jättenervös hela dagen och tänkte på allt som kunde vara fel.
När vi väl kom till Karolinska sjukhuset hittade vi ingen parkeringsplats och stressade runt, och det gjorde mig inte direkt lugnare.
Men sedan fick vi ändå vänta i väntrummet ganska länge, och minuterna maskade sig fram.
satt där och skruvade på mig medans Tobbe läste en tidning.
Han verkade inte alls lika nervös.
Så ropade de äntligen upp mitt namn och jag spratt till och gick in i rummet.
Jag var ganska otålig, men ville samtidigt inte riktigt, eftersom jag var lite rädd.
Så smörjer hon in magen och börjar dra med den där ultraljudsgrejjen.
Hon drar ganska snabbt, och man hinner inte se mer än att det är NÅGONTING där, och sedan säger hon,
Ja, det är i alla fall bara ett barn du bär på, och den verkar ha 2 ben och två armar, så så långt ser allt bra ut.
Puh!, det var skönt att höra.
Nu när hon hittat barnet så låter hon bildern vara stilla, och man ser huvudet och en liten arm som förs upp, nästan som en liten vinkning.
Tobias håller mig i handen, och jag kramar den och får en liten liten glädjetår i ögat.
Så får vi se huvudet och armar och alla fingrar och de små små fötterna och magen och vart navelsträngen går och hur moderkakan sitter, och hela tiden så rör han sig, jaa, det är en han : )
Och han är en sprattlig liten krabat.
Men ser hur hjärtat pumpar på också.
Och man ser hur han sparkar på min kissblåsa hela tiden, och jag tänker för mig själv att ja då är det inte så konstigt att jag är kissnödig hela tiden.
Så börjar själva undersökningen av fostret, och hon börjar med huvudet och hon säger hela tiden att allt ser bra ut och att det är fint o.s.v.
Så ska hon fortsätta med att undersöka hjärtat, och det täcker hela bildskärmen och vi får se hur det pumpar på.
Men då blev hon tyst.
Först tänkte jag inte på det, men sen blev jag orolig och ville verkligen höra att det var fint och jättebra.
Det kändes nästan som om mitt eget hjärta stannade för en stund, men sedan sa hon precis det, att allt såg fint ut och vi kunde fortsätta.
Vi ville få några fina profilbilder, men bebis var inte alls sammarbetsvillig och la sig alltid och tittade in i kameran : )
Så jag fick lägga mig på sidan och guppa och skaka och peta på magen för att han skulle lägga sig rätt, men han vägrade.
Liten men envis.
Men några bilder fick vi i alla fall, och jag kan inte sluta titta på dem.
Tänk att jag har en liten människa i mig.
Och han rör på sig lite då och då, så att jag kan känna mig lugn och vet att han har det tryggt och bra därinnne.
♥Älskar dig redan min lilla Viggo ♥
¨Nu har jag och Tobias varit på ultraljud, och det enda jag kan säga är att det var fantastiskt.
Jag var jättenervös hela dagen och tänkte på allt som kunde vara fel.
När vi väl kom till Karolinska sjukhuset hittade vi ingen parkeringsplats och stressade runt, och det gjorde mig inte direkt lugnare.
Men sedan fick vi ändå vänta i väntrummet ganska länge, och minuterna maskade sig fram.
satt där och skruvade på mig medans Tobbe läste en tidning.
Han verkade inte alls lika nervös.
Så ropade de äntligen upp mitt namn och jag spratt till och gick in i rummet.
Jag var ganska otålig, men ville samtidigt inte riktigt, eftersom jag var lite rädd.
Så smörjer hon in magen och börjar dra med den där ultraljudsgrejjen.
Hon drar ganska snabbt, och man hinner inte se mer än att det är NÅGONTING där, och sedan säger hon,
Ja, det är i alla fall bara ett barn du bär på, och den verkar ha 2 ben och två armar, så så långt ser allt bra ut.
Puh!, det var skönt att höra.
Nu när hon hittat barnet så låter hon bildern vara stilla, och man ser huvudet och en liten arm som förs upp, nästan som en liten vinkning.
Tobias håller mig i handen, och jag kramar den och får en liten liten glädjetår i ögat.
Så får vi se huvudet och armar och alla fingrar och de små små fötterna och magen och vart navelsträngen går och hur moderkakan sitter, och hela tiden så rör han sig, jaa, det är en han : )
Och han är en sprattlig liten krabat.
Men ser hur hjärtat pumpar på också.
Och man ser hur han sparkar på min kissblåsa hela tiden, och jag tänker för mig själv att ja då är det inte så konstigt att jag är kissnödig hela tiden.
Så börjar själva undersökningen av fostret, och hon börjar med huvudet och hon säger hela tiden att allt ser bra ut och att det är fint o.s.v.
Så ska hon fortsätta med att undersöka hjärtat, och det täcker hela bildskärmen och vi får se hur det pumpar på.
Men då blev hon tyst.
Först tänkte jag inte på det, men sen blev jag orolig och ville verkligen höra att det var fint och jättebra.
Det kändes nästan som om mitt eget hjärta stannade för en stund, men sedan sa hon precis det, att allt såg fint ut och vi kunde fortsätta.
Vi ville få några fina profilbilder, men bebis var inte alls sammarbetsvillig och la sig alltid och tittade in i kameran : )
Så jag fick lägga mig på sidan och guppa och skaka och peta på magen för att han skulle lägga sig rätt, men han vägrade.
Liten men envis.
Men några bilder fick vi i alla fall, och jag kan inte sluta titta på dem.
Tänk att jag har en liten människa i mig.
Och han rör på sig lite då och då, så att jag kan känna mig lugn och vet att han har det tryggt och bra därinnne.
♥Älskar dig redan min lilla Viggo ♥
