Viggo 5 veckor
Hej!
Nu har det gått sådär lång tid sen jag skrev igen.
Viggo har hunnit bli 5 vackor gammal och väger nu 4 kilo och är 53cm lång.
Imorse väckte han mig kl 5 för att han var hungrig.
Han ammade och jag var för en gångs skull inte så jättetrött. Och det var inte Viggo heller.
Men det som gör mig så glad är att han är ett så lugnt barn.
Kl var 5 på morgonen och i vanliga fall brukar jag bara vilja amma så fort som möjligt för att kunna få somna om, vilket inte alltid är lätt om den lille har svårt att komma till ro igen.
Men imorse låg han i sin säng med ögonen öppna och bara tittade, och jag låg i min säng och tittade tillbaka.
han hmmade till ibland och viftade lite på armarana, men sen låg vi bara och tittade på varandra.
Det är sådana stunder man lever för.
De varar inte så länge, men när dom väl är där,
jaa, då är man lyckligast i hela världen.
Jag är så glad för att han inte är ett skrikigt barn,
och för att han är frisk.
Men gladast är jag för att han är mitt barn.
Men jag måste ju erkänna att jag fortfarande inte riktigt förstått att han är här.
Nu börjar det väl smälta, men i början kändes det verkligen som om jag bara lånat honom.
Som i väntan för att mitt "riktiga" barn skulle komma.
Vilket skulle vara om två dagar egentligen.
Men han bestämde sig för att han ville ut, och då är det bara att gilla läget.
När jag nu tänker tillbaka på förlossningen måste jag ju säga att jag tycker nästan det gick för fort.
För enkelt.
Många säger att -gud va skönt att det gick så fort och smärtfritt.
Men jag hann ju inte ens fatta att han skulle komma.
Man föder ju inte barn varje dag menar jag.
På bara några timmar gick jag från att vara gravid till att inte vara gravid.
Och plötsligt var man förälder.
Plopp.
Och så var det ju massa grejer jag skulle göra i slutet av graviditeten.
jag ville ju ta de där fina bilderna på jättemagen.
Gå på vattengympa och vara superberedd på förlossningen.
Och när verkarna satte igång skulle jag bada o allt var det var.
Men nä, jag var på jobbet och sen Plopp.
Jaja.
Nu är han här för att stanna, och det är bara att njuta.
För den här tiden går ju också så fort.
Man måste njuta.
Och man måste tänka på att man njuter, och aldrig glömma den här tiden.
De är bara små en gång.
Det ska man ta vara på.
Superman! Världens starkaste.
Nu har det gått sådär lång tid sen jag skrev igen.
Viggo har hunnit bli 5 vackor gammal och väger nu 4 kilo och är 53cm lång.
Imorse väckte han mig kl 5 för att han var hungrig.
Han ammade och jag var för en gångs skull inte så jättetrött. Och det var inte Viggo heller.
Men det som gör mig så glad är att han är ett så lugnt barn.
Kl var 5 på morgonen och i vanliga fall brukar jag bara vilja amma så fort som möjligt för att kunna få somna om, vilket inte alltid är lätt om den lille har svårt att komma till ro igen.
Men imorse låg han i sin säng med ögonen öppna och bara tittade, och jag låg i min säng och tittade tillbaka.
han hmmade till ibland och viftade lite på armarana, men sen låg vi bara och tittade på varandra.
Det är sådana stunder man lever för.
De varar inte så länge, men när dom väl är där,
jaa, då är man lyckligast i hela världen.
Jag är så glad för att han inte är ett skrikigt barn,
och för att han är frisk.
Men gladast är jag för att han är mitt barn.
Men jag måste ju erkänna att jag fortfarande inte riktigt förstått att han är här.
Nu börjar det väl smälta, men i början kändes det verkligen som om jag bara lånat honom.
Som i väntan för att mitt "riktiga" barn skulle komma.
Vilket skulle vara om två dagar egentligen.
Men han bestämde sig för att han ville ut, och då är det bara att gilla läget.
När jag nu tänker tillbaka på förlossningen måste jag ju säga att jag tycker nästan det gick för fort.
För enkelt.
Många säger att -gud va skönt att det gick så fort och smärtfritt.
Men jag hann ju inte ens fatta att han skulle komma.
Man föder ju inte barn varje dag menar jag.
På bara några timmar gick jag från att vara gravid till att inte vara gravid.
Och plötsligt var man förälder.
Plopp.
Och så var det ju massa grejer jag skulle göra i slutet av graviditeten.
jag ville ju ta de där fina bilderna på jättemagen.
Gå på vattengympa och vara superberedd på förlossningen.
Och när verkarna satte igång skulle jag bada o allt var det var.
Men nä, jag var på jobbet och sen Plopp.
Jaja.
Nu är han här för att stanna, och det är bara att njuta.
För den här tiden går ju också så fort.
Man måste njuta.
Och man måste tänka på att man njuter, och aldrig glömma den här tiden.
De är bara små en gång.
Det ska man ta vara på.
Superman! Världens starkaste.
Att komma in i vardagslivet igen.
Hejehj.
det är nu 3 veckor och 3 dagar sen Viggo föddes, och idag började Tobias jobba igen.
Det har väl egentligen varit massor av saker jag velat skriva om, men jag har varit lite lat de här vekorna, och jag känner att jag har haft rätt till att vara lat och bara ligga och mysa :)
Viggo blev iaf utskriven i onsdags, för 5 dagar sedan, och hade då enbart ammats i en vecka och klarat det bra.
Vid utskrivningen var han 51 cm lång och vägde 3050gram.
När vi kom hem från sjukhuset var han fortfarande väldigt trött, och sov hela tiden. Han vaknade bara ibland vid måltiderna, men ibland gick inte det och jag fick sondmata honom medans han sov.
Då var jag helt styrd av klockan eftersom det var viktigt att han åt med 3 timmars mellanrum som mest, och eftersom jag inte kunde vara säker på att han skulle vakna och säga till att han var hungrig var man tvungen och ställa alarm på klockan hela tiden för att komma ihåg.
Men han har blivit piggare för varje dag, och det är väldigt skönt att slippa pumpa och värma och gissa ungefär hur mycket han har fått i sig o.s.v.
Nu sköter han det själv, och man slipper oroa sig för att man ger honom för mycket eller för lite mat.
det är väldigt kul att han är lite mer vaken nu också.
Känns som att man äntligen kan lära känna honom på riktigt nu.
Men såklart har det sina nakdelar också, om man får vara gnällig förälder.
Alla som har barn eller småsyskon vet ju hur det är och vakna mitt i natten och de bara vägrar komma till ro och man schhh:ar och vaggar och myser, men inget hjälper.
Det är visserligen inte så farligt än, men ju piggare han blir desto mer ljud kommer det bli :)
Men nu är jag iaf väl förberedd känns det som.
Det är lite tråkigt för pappa och min bror har inte fått träffa honom än, för det var ju som sagt besöksförbud på sjukhuset, och sen har han varit på semsester, och sen var han sjuk och sedan låg barnen hemma i hög feber, så det har inte varit så lämpligt.
Men det har ju nästan gått en månad, och man vill ju visa upp honom :)
Men men. Tids nog får jag det.
det är nu 3 veckor och 3 dagar sen Viggo föddes, och idag började Tobias jobba igen.
Det har väl egentligen varit massor av saker jag velat skriva om, men jag har varit lite lat de här vekorna, och jag känner att jag har haft rätt till att vara lat och bara ligga och mysa :)
Viggo blev iaf utskriven i onsdags, för 5 dagar sedan, och hade då enbart ammats i en vecka och klarat det bra.
Vid utskrivningen var han 51 cm lång och vägde 3050gram.
När vi kom hem från sjukhuset var han fortfarande väldigt trött, och sov hela tiden. Han vaknade bara ibland vid måltiderna, men ibland gick inte det och jag fick sondmata honom medans han sov.
Då var jag helt styrd av klockan eftersom det var viktigt att han åt med 3 timmars mellanrum som mest, och eftersom jag inte kunde vara säker på att han skulle vakna och säga till att han var hungrig var man tvungen och ställa alarm på klockan hela tiden för att komma ihåg.
Men han har blivit piggare för varje dag, och det är väldigt skönt att slippa pumpa och värma och gissa ungefär hur mycket han har fått i sig o.s.v.
Nu sköter han det själv, och man slipper oroa sig för att man ger honom för mycket eller för lite mat.
det är väldigt kul att han är lite mer vaken nu också.
Känns som att man äntligen kan lära känna honom på riktigt nu.
Men såklart har det sina nakdelar också, om man får vara gnällig förälder.
Alla som har barn eller småsyskon vet ju hur det är och vakna mitt i natten och de bara vägrar komma till ro och man schhh:ar och vaggar och myser, men inget hjälper.
Det är visserligen inte så farligt än, men ju piggare han blir desto mer ljud kommer det bli :)
Men nu är jag iaf väl förberedd känns det som.
Det är lite tråkigt för pappa och min bror har inte fått träffa honom än, för det var ju som sagt besöksförbud på sjukhuset, och sen har han varit på semsester, och sen var han sjuk och sedan låg barnen hemma i hög feber, så det har inte varit så lämpligt.
Men det har ju nästan gått en månad, och man vill ju visa upp honom :)
Men men. Tids nog får jag det.
Bilder
Liten sömntuta endast 3 dagar gammal
En liten liten kille
