Att komma in i vardagslivet igen.

Hejehj.
det är nu 3 veckor och 3 dagar sen Viggo föddes, och idag började Tobias jobba igen.
Det har väl egentligen varit massor av saker jag velat skriva om, men jag har varit lite lat de här vekorna, och jag känner att jag har haft rätt till att vara lat och bara ligga och mysa :)
Viggo blev iaf utskriven i onsdags, för 5 dagar sedan, och hade då enbart ammats i en vecka och klarat det bra.
Vid utskrivningen var han 51 cm lång och vägde 3050gram.

När vi kom hem från sjukhuset var han fortfarande väldigt trött, och sov hela tiden. Han vaknade bara ibland vid måltiderna, men ibland gick inte det och jag fick sondmata honom medans han sov.
Då var jag helt styrd av klockan eftersom det var viktigt att han åt med 3 timmars mellanrum som mest, och eftersom jag inte kunde vara säker på att han skulle vakna och säga till att han var hungrig var man tvungen och ställa alarm på klockan hela tiden för att komma ihåg.
Men han har blivit piggare för varje dag, och det är väldigt skönt att slippa pumpa och värma och gissa ungefär hur mycket han har fått i sig o.s.v.
Nu sköter han det själv, och man slipper oroa sig för att man ger honom för mycket eller för lite mat.

det är väldigt kul att han är lite mer vaken nu också.
Känns som att man äntligen kan lära känna honom på riktigt nu.
Men såklart har det sina nakdelar också, om man får vara gnällig förälder.
Alla som har barn eller småsyskon vet ju hur det är och vakna mitt i natten och de bara vägrar komma till ro och man schhh:ar och vaggar och myser, men inget hjälper.
Det är visserligen inte så farligt än, men ju piggare han blir desto mer ljud kommer det bli :)
Men nu är jag iaf väl förberedd känns det som.

Det är lite tråkigt för pappa och min bror har inte fått träffa honom än, för det var ju som sagt besöksförbud på sjukhuset, och sen har han varit på semsester, och sen var han sjuk och sedan låg barnen hemma i hög feber, så det har inte varit så lämpligt.
Men det har ju nästan gått en månad, och man vill ju visa upp honom :)
Men men. Tids nog får jag det.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0