Hjälplöst otröstlig. - eller?
Hejhej.
Ikväll är en såndär kväll då allt bara är fel.
Man vill inte ha mat, behöver inte rapa, har inte bajs i blöjan, och man blir hyschad och pysschad, men man bara skriker.
Ingenting hjälper, man är otröstlig.
Man provar lite olika skriktekniker.
Skrika högt och snabbt, eller högt och långa skrik.
Ibland kan man prova och låta riktigt ledsen och skrika huuuu huuuu huuääää.
Så att mamma också blir liten och hjälplös och lite ledsen.
Jaaa.
Man kan ju undra varför barn är så olyckliga ibland.
Förut trodde jag att Viggo var ett väldigt lugnt barn. Eller han var ju ett lugnt barn när han nästan bara sov hela tiden :)
Som tur är har jag nu ett hemligt vapen.
Ungefär en månad innan han kom började jag sjunga en sång för honom varje kväll.
Så gott som varje kväll ska jag väl säga.
Jag hade hittat några låtar på myspace för något år sedan, och av en händelse fick han som sjunger låtarna reda på att jag tyckte om musiken, och han gav mig hans skiva.
Idag säger jag TACK av hela mitt hjärta.
Ibland när Viggo börjat gråta i bilen har jag sjungit den, och han har tystnat.
Trodde egentligen att det var lite av en slump,
Men ikväll när han var så himla ledsen och jag provat allt, satte jag tillslut på stereon med låten på repeat och sjöng med och valsade omkring i lägenheten med Viggo i famnen.
Resultatet kom omedelbart.
Men när låten tar slut blir det en liten paus innan den börjar igen, och då kom ju gråten igen på en gång.
Men tredje gången låten spelades sov Viggo sött i mina armar, och jag kunde äntligen pusta ut.
Ett hemligt vapen är inte så dumt :)
Och nu när han sover här på soffan bredvid mig med rummet fyllt av underbar musik, jaa,
då är jag världens lyckligaste mamma.
Har ju varit lite dålig på att skriva.
Det har inte riktigt varit prioriterat om man säger så.
Och när jag väl satt mig så finns det så mycket att skriva om att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Så jag tänkte strunta i att försöka få med allt.
Men en liten kort uppdatering ska jag väl få med.
Viggo är nu 10 veckor, och väger 5,4kilo.
Han är en pigg och glad kille (för det mesta iaf ^^) och igår log han åt mig för första gången.
Han håller upp huvudet stadigt och hittar hela tiden nya ljud han kan göra.
Sover lite bättre på nätterna, men vaknar en gång för att äta, och sen brukar han vakna igen vid 5 nångång och vara vaken 1-2 timmar och sen somna om.
Jag försöker hela tiden ta vara på den tid vi har.
Inte en enda gång har jag önskat att han var äldre, eller tänkt att jag längtar tills han kan göra si eller så.
Visst kommer det bli kul när han ler och skrattar och kan sitta och stå o.s.v.
Men det får ta sin tid.
Jag är medveten om att de bara är små en gång i livet.
Och jag kommer ju inte få hur många barn som helst, så det gäller att ta vara på det här.
.
Allt får ha sin tid.
Ikväll är en såndär kväll då allt bara är fel.
Man vill inte ha mat, behöver inte rapa, har inte bajs i blöjan, och man blir hyschad och pysschad, men man bara skriker.
Ingenting hjälper, man är otröstlig.
Man provar lite olika skriktekniker.
Skrika högt och snabbt, eller högt och långa skrik.
Ibland kan man prova och låta riktigt ledsen och skrika huuuu huuuu huuääää.
Så att mamma också blir liten och hjälplös och lite ledsen.
Jaaa.
Man kan ju undra varför barn är så olyckliga ibland.
Förut trodde jag att Viggo var ett väldigt lugnt barn. Eller han var ju ett lugnt barn när han nästan bara sov hela tiden :)
Som tur är har jag nu ett hemligt vapen.
Ungefär en månad innan han kom började jag sjunga en sång för honom varje kväll.
Så gott som varje kväll ska jag väl säga.
Jag hade hittat några låtar på myspace för något år sedan, och av en händelse fick han som sjunger låtarna reda på att jag tyckte om musiken, och han gav mig hans skiva.
Idag säger jag TACK av hela mitt hjärta.
Ibland när Viggo börjat gråta i bilen har jag sjungit den, och han har tystnat.
Trodde egentligen att det var lite av en slump,
Men ikväll när han var så himla ledsen och jag provat allt, satte jag tillslut på stereon med låten på repeat och sjöng med och valsade omkring i lägenheten med Viggo i famnen.
Resultatet kom omedelbart.
Men när låten tar slut blir det en liten paus innan den börjar igen, och då kom ju gråten igen på en gång.
Men tredje gången låten spelades sov Viggo sött i mina armar, och jag kunde äntligen pusta ut.
Ett hemligt vapen är inte så dumt :)
Och nu när han sover här på soffan bredvid mig med rummet fyllt av underbar musik, jaa,
då är jag världens lyckligaste mamma.
Har ju varit lite dålig på att skriva.
Det har inte riktigt varit prioriterat om man säger så.
Och när jag väl satt mig så finns det så mycket att skriva om att jag inte ens vet vart jag ska börja.
Så jag tänkte strunta i att försöka få med allt.
Men en liten kort uppdatering ska jag väl få med.
Viggo är nu 10 veckor, och väger 5,4kilo.
Han är en pigg och glad kille (för det mesta iaf ^^) och igår log han åt mig för första gången.
Han håller upp huvudet stadigt och hittar hela tiden nya ljud han kan göra.
Sover lite bättre på nätterna, men vaknar en gång för att äta, och sen brukar han vakna igen vid 5 nångång och vara vaken 1-2 timmar och sen somna om.
Jag försöker hela tiden ta vara på den tid vi har.
Inte en enda gång har jag önskat att han var äldre, eller tänkt att jag längtar tills han kan göra si eller så.
Visst kommer det bli kul när han ler och skrattar och kan sitta och stå o.s.v.
Men det får ta sin tid.
Jag är medveten om att de bara är små en gång i livet.
Och jag kommer ju inte få hur många barn som helst, så det gäller att ta vara på det här.
.
Allt får ha sin tid.
Kommentarer
Trackback
