idajornholm

Hej.
Igår var jag hemma hos min syster inne i stan och hälsade på.
Åt pizza och kollade på tv och tog det sådär riktigt lugnt.
Det var skönt.
Kl 23 stog jag vid bussen vid södra station och väntade, och brevid mig stog två jämngamla tjejjer och delade på en cigarett. Dom hade klänning på sig, och högklackat.
De skulle ut på äventyr i stockholmsnatten.
Själv stog jag där och hade ont i fötterna och en kofta på mig som bara räckte över halva magen.
Jag skulle inte ut på äventyr, jag skulle hem och lägga mig och vänta på Tobias som jobbat över.
Skönt när man är gravid kan man tänka.
Men ändå så blev jag lite avundsjuk.
Jag kände att jag ville ta en paus från graviditeten. Stå och röka med dom i högklackat och undra vilka människor jag skulle träffa ikväll.
På bussen var det ännu mer folk.
Det var fortfarande varmt, sådär som det kan vara nu på sommaren.
En svag parfymdoft, en liten gnutta alkohol och glada människor fyllda av förväntan för vad kvällen kommer att ge.
På gatorna rörde sig människor, och det kändes som att staden utanför levde.
Själv skulle jag hem och lägga mig.
Fick inte glömma att ta järntabletter och c-vitamin.
Då kanske jag inte skulle vara så trött på jobbet imorgon.

Vi fick inte huset heller.
Vi skulle få hyra ett hus ute på tyresö.
Vi var nästan säkra på att det skulle bli så, men icke.
Nu är det bara drygt 10 veckor kvar till beräknad födsel, och vi har ingenstans att bo.
Eller det stämmer ju kanske inte helt, vi kommer ju inte bo på gatan.
Men vi har inget HEM.
Det ligger och gnager.
När jag vaknar på nätterna har jag svårt att somna om för att jag ligger och tänker på det.
Det är helt enkelt jäkligt svårt att hitta boende..