idajornholm

Hej!
Är i schweiz just nu, långt långt borta från min älskling.
Längtan är så himla stor.
Han hade skickat ett meddelande till mig på facebook där det stog,
-varför åkte du bort med mitt barn??
Jag längtar hem.
Längtar hem till mih älskling och vill att han ska hålla en av sina varma häner på min mage.
Längtar efter en liten rörelse, en liten spark, ett litet livstecken från vårt lillskrutt också,
men det bara kurrar i magen.
Tror att jag kankse kanske känt någonting nån gång, men eftersom jag inte är säker så tror jag inte att det är så.
jag tror att man vet direkt när det är på riktigt.
När jag kommmer hem ska vi på ultraljud iaf.
Det längtar jag också till.
Jag längtar efter massor.
Efter mitt barn.

Nu har jag i alla fall äntligen accepterat det fullt ut, och kan bara vara glad åt det.
Är inte längre illamående och bitter, utan du börjar jag nog bli den där strålande gravdia kvinnan man hört om så många gånger. :)
Men det betyder inte att jag inte kan känna mig ensam och lite ledsen när jag ligger och luktar på en tröja som luktar Tobias och tänker på att jag och vårt barn är jättelångt borta från honom...